Archives for 

deckare

Historiskt och geriatriskt i österled

RörgastLäst 2014 #3

Johan Theorin: Rörgast
Wahlström & Widstrand 2013
ISBN: 978-91-46-22156-2

Egentligen har jag mångdubbla skäl att sluta skriva den här kloggen, eller bokbloggen som det tydligen ska heta nu för tiden. Dels hinner jag inte läsa så mycket jag skulle vilja, och dels hinner jag inte skriva om det jag läser. Det får till följd att böckerna just nu får ligga närmare ett halvår innan jag skriver om dem, vilket innebär att jag hinner glömma det mesta om dem. Men om Johan Theorins deckare Gerlof Davidsson inte ger upp, ska väl inte jag göra det heller. Han är ju över 80.

Johan Theorins Ölandsdeckare var den tredje boken jag läste ut i år, och är den fjärde i serien med den ålderstigne Gerlof Davidsson som huvudperson och hjälte. Det medför naturligtvis en del berättartekniska problem med en huvudperson som är så pass gammal, men det innebär också fördelar. Det blir till exempel lättare att låta deckargåtans ursprung ligga långt tillbaka i tiden, och ändå personligt beröra huvudpersonen. Som här den går tillbaka till förra seklets början, och Gerlofs ungdom.

Mitt intryck är att serien har blivit bättre för varje bok, och att Theorin hanterar sitt stoff med större skicklighet. Här är det perspektivväxlingar mellan dagens Öland och ett svenskt emigrantöde i Sovjetunionen under landets i stort sett  hela blodiga historia. Tyvärr är väl Gerlof nu för gammal för ytterligare en fortsättning.

Renodlat i Linköping

VindsjälarLäst 2014 #2

Mons Kallentoft: Vindsjälar
Forum 2013
ISBN: 978-91-37-13749-0

Det går trögt med både läsandet och bokbloggandet. Har väl haft lite för mycket att göra med jobb och sånt. Jag har definitivt inte varit lika produktiv som Mons Kallentoft i alla fall. Sedan han väckte Malin Fors till liv i Midvinterblod 2007 har hon fått plats  i en ny bok varje år. Vindsjälar är den sjunde. För mig är det den andra lästa boken i år, 2014, som också år det första året på länge som det inte utkommer någon Malin Forsdeckare.

Det mesta är sig likt i det litterära Linköping som Kallentoft tecknar. Stilen är kanske ännu mer avskalad och knapphändig, Malin är lika rastlös, även om hon den här gången lyckas hålla tequilademonen stången. Och de döda pratar i sitt limbo. Den här gången är det Malins dotter Tove som får prova på alkoholruset, och dessutom spela en mer framträdande roll än tidigare, eftersom brottet utförs på hennes arbetsplats, ett äldreboende, och hon dessutom ser till att hjälpa sin autistiske morbror.

Samtidigt som serien blir mer och mer stilistiskt särpräglad, blir innehållet fastare förankrat i samhället. Vinstintressen i äldreomorgen, ett väldiskuterat område i de senaste årens verkliga värld, spelar en viktig roll i boken. På gott och ont en utveckling i bokserien, som rimligen bör hålla för de två? böcker som återstår.

Nästa gång får vi kanske veta mer om den yngre kollegan Elin Sand, som verkar ha blivit inskriven i persongalleriet utan att utvecklas så mycket.