Tillsammans med Eric Flint fortsätter David Weber att styra iväg berättelserna från Honorverse på stick- eller snabbspåret via de befriade slavarna på Torch.
Brasklapp: Eftersom jag kommit så monumentalt på efterkälken med både läsning och bokbloggande (=kloggande) kommer det här och ett antal kommande inlägg att vara mycket kortfattade. Jag måste ju ge mig själv chansen att komma ifatt.
Läst 2014 #4Den första boken där den gode Weber låter andra författare vara med och skriva om Honorverse, det universum där stjärnkungadömet Manticore kämpar mot folkrepubliken Haven, the Solarian League, och framförallt den växande huvudfienden the Mesan Alignment. Här är det David Drake och S.M Sterling som får dela volym med Weber. Fast på bokens rygg är det den sistnämnde som tronar ensam.
Boken innehåller alltså tre noveller. Webers egna bidrag är A Beautiful Friendship, som berättar om hur en av Honors förmödrar, Stephanie Harrington, bildar det första mentala bandet med en trädkatt på planeten Sphinx. Något som förekommer mer vanligt i huvudserien om Honor Harrington och är en av de viktigare betydelsebärande delarna där. Här avslutas äventyret sedan trädkatterna räddat den unga hjältinnan från en hexapuma. Långt senare, 2011, ligger den berättelsen som inledning till en YA-roman med samma namn.
I David Drakes A Grand Tour får en manticoransk gentleman rycka ut och medelst pokerspel skaffa sig tillgång till ett ålderstiget krigsrymdskepp och med dess hjälp dra både solarianer och haveniter vid näsan. I S M Stirlings korta A Whiff of Grapeshot skildras det dramatiska skedet i Havens historia där amiral Esther McQueen räddar Rob S Pierres säkerhetskommitté kvar vid makten under det så kallade Levellersupproret.
Alla tre novellerna är habil underhållnings-sf utan att lyfta sig särskilt mycket över mängden. Boken avslutas med en kortfattad historik över Honorverse. Det är nog också ett tecken på att boken mest riktar sig till de redan frälsta. Jag måste nog erkänna att jag tillhör dem.
Det här är en bok som jag förmodligen inte skulle ha läst om jag inte hade fått den.Visserligen gillar jag David Webers böcker om Honorverse, och visserligen kan jag ibland bli ganska nördig i mina intressen, men jag skulle nog inte vare sig köpt eller läst en bok som till största delen består av ett uppslagsverk över en fiktiv värld. Visserligen har jag säkert någon Tolkien eller Shakespeare Companion eller liknande någonstans i hyllorna, men det här är på en lite annan nivå. Här förtecknas samtliga rymdskeppstyper i de viktigaste rymdflottorna i Honorverse, med tekniska specifikationer på tonnage, prestanda och beväpning ner till detaljnivå. Lite grann som de böcker med titlar som ”Fighting planes of World War II” som jag och några likasinnade läste och pluggade in i tidiga tonåren. Skillnaden är att jag inte längre är 14 år, och att de flygplanen i alla fall hade funnits i någon slags verklighet.
Men då hade jag ju inte fått läsa den inledande kortromanen House of Steel. Den är förvisso inte det tätaste och mest välskrivna prosastycket om Honorverse, men den ger en bra bakgrund till de avgörande krigen i bokseriens övriga delar. Huvudperson är kronprins Roger Winton, senare kung Roger III av Manticore, far till den drottning Elizabeth som är Honor Harringtons monark. Det är på hans initiativ som Manticore tidigt börjar rusta för kampen mot vad som långt senare visar sig vara ett reellt hot, den expansiva Folkrepubliken Haven. Rymdflottan, marinen, är nämligen hans stora intresse, och den karriär han ägnar sig åt innan han tar över tronen. Där är han direkt inblandad i den satsning på R&D som ger Manticore det avgörande försteget i de kommande krigen.
Efter hans alltför tidiga död i vad som visar sig vara ett Havenitiskt attentat, tar den blott 17-åriga Elisabeth över tronen, och fortsätter hans inslagna bana. I ett par avslutande kapitel knyts handlingen på ett snyggt sätt an till huvudspåret i bokserien.
Lexikondelen då? Jo, den har Weber gjort i samarbete med de riktiga hardcore-fansen i BuNine, och innehåller allt från färgbilagor med uniformer och gradbeteckningar, fysiska och historiska beskrivningar av de inblandade stjärnnationerna, Manticore och Grayson, noggrant beskrivna skeppstyper, beskrivningar av statsskick och juridiska system och korta biografier över många av böckernas figuranter. Kort sagt, hur mycket som helst att nörda in sig i.
Den delen var lite tungläst. Men jag plöjde faktiskt igenom den. Och lite tillför det alltid när jag fortsätter att läsa allt som David Weber och andra skrivit om Honorverse.