Dödsmaskinen håller än

Läst 2013 #29

Jack Vance: The Killing Machine
i The Complete Jack Vance Vol. 1
Afton House Books 2010
ISBN: 978-0-9825953-0-5

Jag måste erkänna att jag tvekade och bävade en del innan jag började läsa om Jack Vance i den maffiga inbundna Complete Jack Vance Edition. Det handlar ju om det som en gång i tiden och ganska länge var min favoritförfattare. Många år senare  och en hel del pengar fattigare har jag nu i min ägo i princip allt han skrivit i sex blytunga volymer om cirka 1000 sidor styck, satta i tvåspalt… I och för sig hade jag det mesta ändå, men det var svårt att motstå chansen att köpa dessa, särskilt som jag hade missat tåget med Vance Integral Edition, VIE,  44 band, som detta är en avknoppning av.

Jag tvekade också huruvida jag bara skulle sätta upp varje volym i ”Complete Vance” som en läst bok när jag nu äntligen börjar läsa dem, men kom för att vara lite sjyst mot mig själv fram till att sätta upp varje roman, och varje identifierbar boklång innehållsdel som lästa böcker. Varje volym innehåller väl cirka 10 ”normalböcker”.

Naturligtvis var det Askild & Kärnekulls utgåvor av de första två volymerna i Demon Princes-serien på 70-talet, som var min riktiga introduktion till Vance. De var både innehållsmässigt och med sitt utseende riktigt lockande för en äventyrslysten tonåring. Riktigt hur bra Torkel Franzéns översättningar var, inser jag först nu när jag läser om originalen.

Kirth Gersen, alltså. Min gamle hjälte, och ursprunget till ett mina vanligaste nätnick. Motvillig och filosofisk mördare, med det självpåtagna uppdraget att söka upp och avrätta de fem ”Demon Princes” som skövlade hans hemstad Mount Pleasant på planeten Providence när han var ung. 5 000 människor togs som slavar. De som gjorde motstånd dödades, däribland Gersens föräldrar.

Uppdraget var inte helt självpåtaget. Det  var hans farfar Rolf Marr Gersen som uppfostrat och tränat honom med hämnd som det enda målet i sikte. Gersen ifrågasätter aldrig det på allvar, även om han anfäktas av tvivel ibland, och lockelsen att dela sitt liv med en kvinna växer sig stark.

När jag började läsa the Star King tidigare i år, var det några saker som slog mig; dels hur mycket jag faktiskt kom i håg, och dels hur bra boken faktiskt var. Och det gäller även för bok två i serien; The Killing Machine. Nu var det inte bara de svenska översättningarna jag läste några gånger på 70-talet, utan jag läste de engelska DAW-originalen också, något senare, förmodligen på 80-talet.

Så här ganska långt efteråt är det lite lättare att läsa med perspektiv, och den överblick som både akademiska litteraturstudier och ett lång läsliv ger. Böckerna i Demon Princes-serien är kanske inte fullödiga mästerverk, men de är ändå ganska praktfulla mästarprov av en författare på toppen av sin kreativa förmåga.

De inledande ”kapitelvinjetterna”, som Vance använt flitigt tidigare, och gjort till något av ett kännemärke, är här både anekdotiska och encyklopediska och bidrar till att ge både djup och relief åt den mångfaldigt gnistrande  världssamling Vance presenterar i the Oikumene och Beyond, den civiliserade  och den ociviliserade delen av det framtida space opera-universet. Här finns utdrag ur ”fakta”-texter, fiktiva artiklar och ibland vad som blir små mininoveller.

Tillsammans med Vances ultralätta och obehindrade lek med subgenrer ger det romanerna nästan samma lockelse och attraktionskraft för den medelålders läsaren, som en gång den stjärnögde tonåringen. Där Star King glider från noir-deckare till klassisk pusseldeckare där Gersen på slutet ska avgöra vem av de tre universitetsadministratörer han lyckats isolera i ett rymdskepp som är demonfursten Attel Malagate, öppnar the Killing Machine som ekonomisk thriller med utpressningstema för att landa i något slags John Carter-fantasy på sagoplaneten Thamber.

Naturligtvis lyckas Gersen även här identifiera den ryslige Kokor Hekkus och på köpet få prinsessan, den sagolikt vackra Alusz Iphigenia Eperje-Tokay. Åtminstone för ett tag. Men det är vare sig här eller där. Det viktiga är att Jack Vances kombination av gnistrande  fantasi och total stilkontroll fortfarande håller.